Jag såg Herren stå vid altaret. Han sade: Jag skall slå till pelarhuvudena, så att trösklarna skakar och alla förgås vid jordbävningen. Dem som blir kvar skall jag dräpa med svärd, ingen av dem skall kunna fly, ingen av dem skall slippa undan.
Om de döljer sig på Karmels topp skall jag leta upp dem och gripa dem, och om de gömmer sig för mig på havets botten skall jag befalla sjöormen att bita dem.
Om de förs bort i fångenskap av sina fiender skall jag befalla svärdet att döda dem. Jag skall fästa min blick på dem, inte till skydd men till straff.
Herren, härskarornas Gud, han som rör vid jorden så att den skälver och alla som bor på den får sorg, så att hela jorden stiger och sjunker som Nilen, Egyptens flod,
han som bygger sin boning i himlen och reser sitt valv över jorden, som kallar på havets vatten och låter det strömma över jorden — Herren är hans namn.
Skulle ni vara förmer än nubierna för mig, ni israeliter? säger Herren. Jag förde Israel ut ur Egypten, men också filisteerna från Kaftor och arameerna från Kir.
Herren Gud har ögonen på detta syndiga rike: Jag skall utplåna det från jordens yta! Dock skall jag inte helt och hållet utrota Jakobs ätt, säger Herren.
Ja, den tid kommer, säger Herren, då plöjaren följer tätt efter den som skördar och vintramparen tätt efter den som sår, då bergen dryper av druvsaft och alla höjder flödar över.
Då skall jag vända ödet för mitt folk Israel. De skall bygga upp förstörda städer och bo i dem, plantera vingårdar och själva dricka vinet, anlägga trädgårdar och äta deras frukt.