Ve mig!Det är med migsom när frukten är insamlad om sommaren,som när efterskörden efter vinbärgningen är slut.Ingen druvklase mer finns att äta,inget tidigt fikon som jag har längtat efter.
Deras händer är skickliga att göra det onda.Fursten begär gåvoroch domaren mutor.Den mäktige kräver öppet vad han har begär till.Så gör de gemensam sak.
Den bäste bland dem är som ett törnsnår,den ärligaste värre än en törnhäck.Det kommer en dag för dina väktare,din räkenskapsdag.Då grips de av förvirring.
Eftersom jag har syndat mot Herrenskall jag bära hans vrede,till dess att han tar sig an min sak och skaffar mig rätt.Han skall föra mig ut i ljuset,och jag skall se hans rättfärdighet.
Min fiende skall se detoch täckas av skam,han som sade till mig:"Var är nu Herren, din Gud?"Mina ögon skall se på honom,hur han trampas ner som smuts på gatan.
Vakta med din stav ditt folk,din arvedels hjord,som bor avskild i skogen,mitt i ett fruktbart land.Låt den gå i bet i Basan och i Gileadsom under forna dagar.
De skall slicka stoftet som ormar,likt markens kräldjur.Med bävan skall de överge sina hålor,skräckslagna skall de söka Herren, vår Gud.För dig skall de frukta.
Vem är en Gud som du,som förlåter missgärningoch inte tillräknar överträdelseför kvarlevan av sin arvedel.Han håller inte fast vid sin vrede för evigt,ty han har behag till nåd.