Därför ska jag inte längre skona landets invånare, säger Herren. Lyssna! Jag överlämnar människorna åt varandra och åt deras kung. De ska ödelägga landet, och jag ska inte rädda det ur deras hand.”
Och jag blev en herde för slaktfåren, särskilt de betryckta: Jag tog två stavar, den ena kallade jag Ljuvlig och den andra kallade jag Enhet. Och så vallade jag fåren.
Då sa jag till fåren: ”Jag vill inte vara er herde längre. Vad som ska dö, låt det dö. Vad som ska avlägsnas, låt det avlägsnas. Och dem som återstår ska sluka varandras kött.”
Och Herren sa till mig: ”Kasta det åt krukmakaren, det fantastiska pris som de ansåg mig vara värd!” Så jag tog de trettio silvermynten och kastade dem i Herrens hus åt krukmakaren.
För lyssna, jag ska resa upp en herde i landet som inte bryr sig om de förlorade, inte söker upp de unga, inte botar de skadade och inte ger mat åt de friska, utan äter de fetas kött och sliter av dem deras klövar.”
Fördömelse över den värdelöse herden som överger sin hjord! Må svärdet träffa hans arm och hans högra öga! Må hans arm helt förtvina och hans högra öga bli helt blint!