”Detta är en lagstadga som Herren befallt: Säg till Israels söner att föra till dig en felfri röd kviga utan någon defekt och som aldrig burit något ok.
En man som är ren ska samla upp askan efter kvigan och lägga den på en ren plats utanför lägret. Den ska förvaras åt Israels söners församling och användas till reningsvatten. Det är ett syndoffer.
Den som samlar upp askan efter kvigan ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen. Detta är en bestående stadga för Israels söner och för invandraren som bor ibland dem.
Han ska rena sig med vattnet på tredje dagen och på sjunde dagen och är sedan ren. Om han inte renar sig på tredje dagen och på sjunde dagen, förblir han oren.
Den som vidrör ett lik, en död människa, och inte renar sig, gör Herrens tälthelgedom oren och ska avlägsnas från Israel. Han är och förblir oren eftersom reningsvatten inte stänkts på honom.
Och den som ute på marken vidrör någon som dödats med svärd eller dött på annat sätt, eller rör vid människoben eller en grav, ska vara oren i sju dagar.
En man som är ren ska ta isop och doppa i vattnet. Han ska stänka på tältet, på alla kärlen, på människor som varit där, på den som rört vid benen, på den dräpte, på den som dött på annat sätt, på den som vidrört en grav.
Den rene mannen ska på tredje dagen och på sjunde dagen bestänka den som blivit oren. När han på sjunde dagen renat honom, ska den renade tvätta sina kläder och bada i vatten. När kvällen kommer är han ren.
Den som blivit oren och inte renar sig ska avlägsnas från församlingen, för han har orenat Herrens helgedom. Reningsvatten har inte stänkts på honom. Han är oren.
Detta ska vara en bestående stadga för dem. Mannen som stänkte reningsvattnet ska tvätta sina kläder. Och den som vidrör reningsvattnet är oren till kvällen.