Detta är de egendomar som Israels söner ärvde i Kanaan. De tilldelades av prästen Eleasar och Josua, Nuns son och familjeöverhuvudena inom israeliternas stammar.
För Josefs ättlingar utgjorde två stammar, Manasse och Efraim. Leviterna fick ingen del av landet. Men de fick städer att bo i, med betesmarker för deras boskap och det övriga de ägde.
Judas söner trädde fram inför Josua i Gilgal. Och kenisiten Kaleb, Jefunnes son, sa till Josua: ”Du vet vad Herren sa till gudsmannen Mose angående mig och dig i Kadesh-Barnea.
Den dagen svor Mose en ed: ’Sannerligen, den mark du sätter foten på ska vara egendom åt dig och dina söner för all framtid, eftersom du varit helt trogen Jahve min Gud.’
Som du nu ser har Herren låtit mig leva dessa fyrtiofem år som han lovade, allt sedan Herren gav löftet till Mose när Israel vandrade i öknen. Och nu är jag i dag åttiofem!
Så ge mig nu denna bergsbygd som Herren lovade den dagen. Du hörde själv att anakiterna bor där i stora och befästa städer. Kanske Herren ska vara med mig så att jag kan fördriva dem, så som Herren sagt.”