Och nu har Jahve er Gud gett era bröder ro, som han lovade dem. Så återvänd nu till era tält i landet ni fått som egendom, det som Herrens tjänare Mose gav er öster om Jordanfloden.
Men var noga med att följa budet och lagen som Herrens tjänare Mose gav er: att älska Jahve er Gud, vandra på alla hans vägar, följa hans bud, hålla er till honom och tjäna honom av hela ert hjärta och av hela er själ.”
Åt ena hälften av Manasses stam hade Mose gett land i Bashan, och åt andra hälften hade Josua gett land med deras bröder på västra sidan av Jordanfloden. När Josua nu sände iväg dem till sina tält, välsignade han dem
och sa: ”Återvänd till era tält med ert rika överflöd av boskap, silver, guld, koppar, järn, och kläder i mängd. Dela bytet från era fiender med era bröder.”
Så återvände Rubens och Gads söner och halva Manasses stam och lämnade Israels söner. De gav sig av från Shilo i Kanaan till sitt eget land Gilead, som de hade tagit i besittning efter Herrens befallning genom Mose.
Israels söner fick höra att Rubens och Gads söner och halva Manasses stam hade byggt ett altare vid Kanaans gräns i området kring Jordanfloden, på israeliternas sida.
”Så här säger hela Herrens församling: Hur kan ni bete er så trolöst mot Israels Gud? Ni har i dag vänt er bort från Jahve genom att bygga ett altare. Ni har i dag trotsat Herren!
Men om landet ni fått som egendom är orent, så kom över till landet som är Herrens egendom. Där har Herrens tälthelgedom sin plats, och där kan ni ta egendom bland oss. Men trotsa inte Herren och inte oss genom att bygga er ett annat altare än Jahves, vår Guds, altare.
Handlade inte Akan, Seras son, trolöst angående det som var avskilt åt förintelse? Och kom inte vrede över hela Israels församling? Och han dog inte ensam genom sin synd!”
Om vi byggde oss altaret för att vända oss bort från Jahve eller för att offra brännoffer och matoffer och frambära fredsoffer där, då må Jahve hålla oss ansvariga!
Herren har ju satt Jordanfloden till gräns mellan oss och er, ni Rubens och Gads söner. Ni har ingen del i Jahve.’ På så sätt kunde era söner få våra söner att sluta frukta Jahve.
utan som ett vittne mellan oss och er och våra efterkommande, om att vi gör tjänst inför Herren med våra brännoffer, slaktoffer och fredsoffer. På så sätt kan inte era söner i framtiden säga till våra söner: ’Ni har ingen del i Jahve.’
Vi tänkte: Om de i framtiden skulle säga så till oss och våra efterkommande, då kan vi svara: ’Se på den avbild av Herrens altare som våra fäder gjorde, inte för brännoffer eller slaktoffer, men som ett vittne mellan oss och er.’
Vi skulle aldrig trotsa Herren och vända oss bort från Herren i dag genom att bygga ett altare för brännoffer, matoffer eller slaktoffer, i tillägg till det altare för Jahve vår Gud, som står framför hans tälthelgedom.”
När prästen Pinehas och församlingens ledare och överhuvudena för Israels ätter som var med honom, hörde vad sönerna till Ruben och Gad och Manasse sa, blev de tillfreds.
Och Pinehas, prästen Eleasars son, sa till Rubens och Gads och Manasses söner: ”I dag vet vi att Herren är ibland oss, för ni har inte varit trolösa mot Jahve. Därmed har ni räddat Israels söner undan Herrens hand.”