Herren sa till Josua: ”Var inte rädd och modlös! Ta med dig allt krigsfolk och gör dig redo att gå mot Ai. Lyssna, jag ger Ais kung, hans folk, hans stad och hans land i dina händer.
Gör med Ai och dess kung som du gjorde med Jeriko och dess kung. Men bytet och boskapen därifrån får ni behålla. Lägg ett bakhåll på andra sidan staden.”
När kungen i Ai såg detta ryckte stadens män ut för att möta Israel i strid tidigt om morgonen. Kungen med allt sitt folk drog ut till en utsedd plats framför Arabah. Han var omedveten om bakhållet mot honom på andra sidan staden.
Och så fort han räckte ut sin hand reste sig de som låg i bakhåll från sin plats och stormade fram. De gick in i staden, intog den och satte den genast i brand.
När männen från Ai vände sig om såg de hur rök från staden steg mot himlen. De kunde inte fly åt något håll. Och folket som flytt mot öknen vände sig nu mot sina förföljare.
De andra drog ut från staden mot Ais män som hamnade mellan israeliterna som nu fanns på två kanter. Israel slog dem och lät ingen överleva eller komma undan.
När Israel hade dödat Ais alla invånare ute på slätten i öknen dit de förföljt dem, och alla hade fallit för svärd och förintats, då återvände alla israeliterna till Ai och angrep det med svärd.
Kungen i Ai lät han hänga upp på en påle, där han hängde till kvällen. När solen gick ner tog man på Josuas order ner liket från pålen och kastade den alldeles utanför stadsporten. De reste över liket ett stort stenröse som finns kvar än i dag.
så som Herrens tjänare Mose hade befallt Israels söner och som det är skrivet i Moses lagbok: ’ett altare av ohuggna stenar som inte bearbetats med järn.’ Där bar de fram brännoffer åt Herren och slaktade fredsoffer.
Hela Israel, både främlingar och infödda, stod med dess äldste och förmän och domare på båda sidor om arken inför de levitiska prästerna som bar Herrens förbundsark. Hälften stod vända mot berget Gerizim, hälften mot berget Ebal, så som Herrens tjänare Mose en gång hade bestämt det skulle vara när Israels folk välsignades.