Folket i Gaza fick höra att Simson hade kommit dit. Då omringade de platsen och låg i bakhåll för honom hela natten vid stadsporten. De höll sig tysta natten igenom och sa: ”När ljuset bryter fram i morgon ska vi döda honom.”
Simson låg där till midnatt. Då steg han upp och grep tag i stadsportens dörrar och dörrposter. Han ryckte loss dem med bommen och lade allt på sina axlar. Sedan bar han upp det till bergets topp mitt emot Hebron.
Filisteernas furstar gick till henne och sa: ”Förför honom! Ta reda på var han får sin styrka ifrån och hur vi ska få makt över honom och kunna binda och kuva honom. Då ska vi var och en ge dig 1100 silvermynt.”
Hon lade män i bakhåll i det inre rummet. Så ropade hon till honom: ”Filisteerna är här, Simson!” Då slet han av bågsträngarna så som blånor slits av vid elden. Hans styrkas hemlighet förblev dold.
Så Delila tog nya rep och band honom med dem. Sedan sa hon till honom: ”Filisteerna är här, Simson!” Och män låg i bakhåll i det inre rummet. Men han slet av repen från sina armar som vore de trådar.
Då sa Delila till Simson: ”Du har hela tiden ljugit och lurat mig. Tala om hur man kan binda dig!” Han svarade: ”Visst, väv bara in mina sju flätor i varpen till din väv.”
Då sa hon: ”Hur kan du säga att du älskar mig när du inte ger mig ditt hjärta? Tre gånger har du lurat mig och inte sagt mig var du får din styrka ifrån.”
Då berättade han sitt hjärtas hemlighet för henne: ”Ingen rakkniv har kommit på mitt huvud, för jag är en Guds nasir från moderlivet. Om mitt hår rakas av förlorar jag min styrka och jag blir svag som alla andra människor.”
Delila förstod att Simson avslöjat sitt hjärtas hemlighet för henne. Så hon sände bud efter filisteernas furstar och sa: ”Kom upp hit igen! För nu har han avslöjat sitt hjärtas hemlighet för mig.” Då kom filisteernas furstar upp till henne, med pengarna i sina händer.
Hon fick Simson att somna i sitt knä. Sedan kallade hon till sig en man som skar av hans sju flätor. Hon började få kontroll över honom, och hans styrka lämnade honom.
Och hon sa: ”Filisteerna är här, Simson!” Han vaknade ur sömnen och tänkte: ”Jag skakar mig loss och gör mig fri som förut.” Men han visste inte att Herren lämnat honom.
När de nu var hjärteglada, sa de: ”Hämta Simson så vi får skratta!” Så han hämtades ur fängelset och var tvungen att underhålla dem. De hade ställt honom mellan pelarna.
Huset var fullt av män och kvinnor, och alla filisteernas furstar var där. På taket fanns omkring tretusen män och kvinnor som såg på medan Simson underhöll dem.
Så tog Simson stöd mot de båda mittpelarna som bar upp huset och tryckte sig mot dem, med höger hand mot ena pelaren och med vänster hand mot den andra.
Simson sa: ”Låt mig dö med filisteerna!” Så böjde han sig framåt med full kraft. Och huset störtade över furstarna och allt folket som var där. Simson dödade fler filisteer vid sin död än de han hade dödat medan han levde.
Hans bröder och hans fars husfolk kom dit ner och tog med sig honom. De begravde honom mellan Sorah och Eshtaol, i hans far Manoas grav. Simson hade då varit domare i Israel i tjugo år.