Herrens utsände kom från Gilgal upp till Bokim. Han sa: ”Jag förde er upp från Egypten och in i det land som jag med ed hade lovat era fäder. Jag sa: ’Jag ska aldrig bryta mitt förbund med er.
Folket tjänade Herren så länge Josua levde, och så länge de äldste levde, de som var kvar efter Josua. De hade sett alla de stordåd som Herren gjort för Israel.
Hela den generationen samlades till sina fäder. En annan generation växte upp efter dem. De varken kände Herren eller visste vad han hade gjort för Israel.
De övergav Jahve, sina fäders Gud som hade fört dem ut från Egypten. De följde andra gudar, de omgivande folkens gudar. Dem tillbad de och väckte Herrens vrede.
Då tändes Herrens vrede mot Israel, och han gav dem i rövares händer som plundrade dem. Han sålde dem till deras fiender runt omkring, så att de inte längre kunde stå emot sina fiender.
Men de lyssnade inte heller till sina domare. De horade med andra gudar och dyrkade dem. De vek snabbt av från den väg som deras fäder hade vandrat i lydnad för Herrens bud. De gjorde inte som sina fäder.
När Herren reste upp en domare bland dem, var han med domaren och frälste dem från deras fiender så länge domaren levde. För Herren förbarmade sig när de stönade under sina förtryckare och plågare.
Men så fort domaren dog återföll Israel. De blev mer fördärvade än sina fäder. De följde andra gudar som de tjänade och tillbad. De upphörde inte med sina illgärningar och sitt trotsiga beteende.