Jerubbaal, det är Gideon, och hela hären med honom, drog vid gryningen iväg och slog läger vid Harodkällan. Han hade då midjaniternas läger i norr, på slätten vid Morehöjden.
Herren sa till Gideon: ”Det är för mycket folk som följer dig för att jag ska ge midjaniterna i deras hand. Israel kan då brösta upp sig mot mig och säga: ’Min egen styrka har räddat mig.’
Tala nu och gör tydligt för folket: Den som är ängslig och rädd kan vända om och skynda iväg från berget Gilead.” Då återvände 22 000 man av folket, och 10 000 stannade kvar.
Men Herren sa till Gideon: ”Folket är fortfarande för många. För ner dem till vattnet, så ska jag där göra en utgallring åt dig. Jag ska där tala om för dig vilka som ska gå med dig och vilka som inte ska gå med dig.”
Så förde han folket ner till vattnet, och Herren sa till Gideon: ”Skilj ut dem som läppjar av vattnet som hunden gör, från dem som går ner på knä för att dricka.”
De tog över folkets matförråd och deras blåshorn. Så sände Gideon alla de andra israeliterna hem till sina egna tält, men behöll de 300 männen. Och på slätten nedanför honom låg midjaniternas läger.
Midjaniterna, amalekiterna och alla österns söner låg nere i dalen talrika som gräshoppor. Deras kameler var oräkneliga, talrika som sanden på havsstranden.
Gideon kom dit just när en man berättade en dröm för en kamrat: ”Lyssna! Jag drömde att en kornbrödskaka kom rullande in i midjaniternas läger. Den kom emot tältet och träffade det så att det välte och vändes upp och ner, och tältet kollapsade!”
När Gideon hörde drömmen och dess uttydning föll han ner och tillbad. Han återvände till Israels läger och sa: ”Ställ er upp! Herren har gett midjaniternas läger i er hand.”
Så kom Gideon och de hundra män som följde honom till utkanten av lägret. Det var i början av mellersta nattväkten, efter vaktavlösningen. De blåste i hornen och krossade krukorna som de hade i händerna.
Alla tre grupperna blåste i hornen och krossade krukorna. Facklorna höll de med vänster hand, och hornen att blåsa i med höger hand, och de ropade: ”Jahves och Gideons svärd!”
När de trehundra hornen ljöd vände Herren midjaniternas svärd mot varandra i hela lägret. Hären flydde till Bet-Hashitta, åt Serera till, ända till utkanten av Abel-Mehola, nära Tabbat.
Över hela Efraims bergsbygd sände Gideon budbärare som skulle säga: ”Angrip midjaniterna och ta kontroll över vattendragen i deras väg ända till Bet-Bara och Jordan.” Så utkommenderades alla Efraims män och de tog kontroll över vattendragen ända till Bet-Bara och Jordan.
De tillfångatog två midjanitiska furstar, Oreb och Seeb. De dödade Oreb vid Orebsklippan, och Seeb dödade de vid Seebs vinpress. Sedan förföljde de midjaniterna och förde Orebs och Seebs huvuden till Gideon på andra sidan Jordanfloden.