”Fråga Shekems alla ledare: Vad föredrar ni? Att Jerubbaals alla sjuttio söner härskar över er eller att en enda man råder över er? Kom ihåg, jag är ert kött och blod.”
Hans morbröder talade alla dessa ord till hans förmån inför Shekems alla ledare. Och deras hjärtan vanns för Abimelek, för de sa: ”Han är ju vår bror.”
Därefter begav han sig till sin fars hus i Ofra. Där mördade han sina bröder, Jerubbaals sjuttio söner, på en och samma sten. Bara Jotam, Jerubbaals yngste son, undkom, för han hade gömt sig.
Detta berättades för Jotam. Då gick han upp på berget Gerizims topp. Där ropade han högt till dem: ”Shekems ledare, lyssna på mig, så ska också Gud lyssna på er!
Men törnbusken svarade: Vill ni verkligen smörja mig till kung över er? Kom då och ta skydd i min skugga! Annars ska eld slå ut från törnbusken och förtära cedrarna på Libanon.
Alltså, har ni betett er rätt och ärligt när ni gjorde Abimelek till kung? Har ni betett er väl mot Jerubbaal och hans hus? Har ni låtit honom få vad hans handlingar förtjänar?
Men ni har i dag rest er mot min fars hus och mördat hans sjuttio söner på en och samma sten. Ni har gjort Abimelek, hans slavinnas son, till kung över Shekems ledare eftersom han är er bror.
Men om ni inte har det, då ska eld slå ut från Abimelek och förtära Shekems ledare och Bet-Millo, och eld ska slå ut från Shekems ledare och Bet-Millo och förtära Abimelek.”
Detta för att våldet mot Jerubbaals sjuttio söner skulle bli hämnat. Deras blod skulle komma över deras bror Abimelek som mördade dem, och över Shekems ledare som bistått honom att mörda sina bröder.
De gick ut på fältet och skördade sina vingårdar och pressade druvor. Sedan höll de fest. De gick in i sin guds tempel, åt och drack och skymfade Abimelek.
Gaal, Ebeds son, sa: ”Vem är Abimelek, och vilka är vi shekemiter, att vi skulle tjäna honom? Är han inte Jerubbaals son, och Sebul hans förvaltare? Tjäna män som härstammar från Hamor, Shekems far! Men varför skulle vi tjäna Abimelek?
När Gaal såg folket sa han till Sebul: ”Titta, det kommer folk från bergshöjderna!” Sebul svarade: ”Det är bara bergsskuggor som du tycker liknar människor.”
Då sa Sebul till honom: ”Var är nu dina brösttoner, du som sa: 'Vem är Abimelek att vi skulle tjäna honom?' Här kommer folket som du föraktade. Dra ut nu och kriga mot dem!”
Då tog han sitt folk och delade upp dem i tre grupper och lade sig i bakhåll på fältet. När han såg folket lämna staden ryckte han fram och angrep dem.
Abimelek och grupperna som följde honom avancerade och ställde sig vid ingången till stadsporten. Två andra grupper angrep alla ute på fältet och dödade dem.
Han gick då med allt sitt folk upp till berget Salmon. Abimelek tog en yxa och högg av en trädgren som han lyfte upp och lade på axeln. Sedan sa han till folket: ”Gör snabbt vad ni såg att jag gjorde!”
Då högg allt folket var sin gren och följde Abimelek. De lade grenarna intill valvet och tände på över dem där inne. Så dog alla i Shekems torn, omkring ettusen män och kvinnor.
Han ropade genast på sin väpnare och sa: ”Dra ditt svärd och döda mig! Annars kommer de att säga att en kvinna dödade mig.” Så hans tjänare genomborrade honom och han dog.
Gud såg även till att allt det onda som Shekems män hade gjort kom tillbaka över deras egna huvuden. Och Jotams, Jerubbaals sons, förbannelse kom över dem.