När Boas hade ätit och druckit och var glad i hågen, gick han och lade sig intill sädeshögen. Då smög hon dit och lyfte på täcket vid hans fötter och lade sig där.
Stanna här i natt. Om han i morgon vill återlösa dig, gott, då får han göra det. Men om han inte vill återlösa dig, då gör jag det, så sant Herren lever! Ligg kvar här tills det blir morgon.”
Så Rut låg vid hans fötter till morgonen, men hon steg upp innan folk kunde känna igen varandra. Boas sa: ”Det får inte bli känt att kvinnan kom hit till tröskplatsen.”
Sedan sa han: ”Kom med sjalen du har på dig och håll ut den.” Rut gjorde så, och han mätte upp flera liter korn och la det på henne. Sedan gick hon in i staden.