Boas gick upp till stadsporten och satte sig där. Då kom den återlösare förbi som Boas omnämnt. Boas sa: ”Kom och sätt dig här, min vän.” Så han gick dit och satte sig.
Så jag tänkte informera dig om detta, och säga: Köp marken i närvaro av dem som sitter här och inför mitt folks äldste. Vill du lösa in den, gör så. Om inte, låt mig få veta. För bara du har inlösningsrätt, och jag står på tur efter dig.” Han svarade: ”Jag löser in den.”
Förr i tiden var det sed i Israel vid inlösning och ägarbyte, att en man när ett avtal skulle stadfästas tog av sig sin sandal och gav åt sin motpart. Detta gällde som bekräftelse i Israel.
Samtidigt förvärvar jag mig moabitiskan Rut, Mahlons hustru, som min hustru. Detta för att resa upp den dödes namn över hans arvslott så att den dödes namn inte utplånas bland hans bröder eller ur porten till hans stad. Ni är i dag vittnen till detta.”
Allt folket i stadsporten och de äldste svarade: ”Vi är vittnen. Må Herren låta den kvinna som nu kommer till ditt hem bli som Rakel och Lea, som båda byggde upp Israels hus. Visa dig framgångsrik i Efrata och gör dig ett namn i Betlehem!
Han ska ge dig nytt livsmod och sörja för dig på din ålderdom. Det är ju din svärdotter som fött honom, hon som älskar dig och är mer för dig än sju söner.”