Ammoniten Nahash svarade: ”Jag ska sluta ett förbund med er på det villkoret att jag får sticka ut högra ögat på er alla och så förödmjuka hela Israel.”
De äldste i Jabesh sa till honom: ”Ge oss sju dagars frist så att vi kan sända bud över hela Israel. Om då ingen vill bistå oss kommer vi ut till dig.”
Just då kom Saul från åkern bakom sina oxar. Han frågade: ”Vad är det med folket, varför gråter de?” De berättade för honom vad männen från Jabesh hade sagt.
Han tog ett par oxar och styckade dem. Sedan sände han styckena med sändebuden runt om hela Israel och lät säga: ”Den som inte drar ut och följer Saul och Samuel, med hans oxar går det så här.” Då kom fruktan från Herren över folket så att de drog ut som en man.
De sa till sändebuden som hade kommit: ”Säg till männen i Jabesh i Gilead att de i morgon när solen bränner som hetast ska få hjälp.” Sändebuden gav sig av och meddelade männen i Jabesh detta, och de blev glada.
Följande dag delade Saul upp folket i tre enheter. De trängde in i lägret vid gryningen och nedgjorde ammoniterna ända tills dagen blev som hetast. De som överlevde spreds ut, inte två av dem undkom tillsammans.
Så allt folket gick till Gilgal, och där gjorde de Saul till kung inför Herren och offrade fredsoffer inför Herrens ansikte. Och Saul och alla Israels män var överlyckliga.