Ahia bar efoden. Han var son till Ahitub, bror till I-Kabod, son till Pinehas, son till Eli, Herrens präst i Shilo. Folket visste inte att Jonatan gett sig av.
Nu fanns en klippa på var sida om det pass där Jonatan avsåg att gå över för att nå fram till filisteernas förpost. Klipporna hette Boses respektive Sene.
Jonatan sa till sin väpnare: ”Kom, vi går över till de oomskurnas förpost. Kanske ska Herren göra något för oss. För inget hindrar Herren att ge seger till få likaväl som till många.”
Förpostens manskap ropade till Jonatan och hans väpnare: ”Kom upp till oss, så ska vi låta er få veta en sak!” Då sa Jonatan till sin väpnare: ”Följ mig upp, för Herren har gett dem i Israels hand.”
Då kom fasa över fältets läger och bland allt folket. Även förposten och de som ägnat sig åt härjning började skälva. Marken skakade och det kom fasa från Gud.
De hebreer som sedan gammalt lydde under filisteerna och som hade dragit upp med dem och fanns omkring lägret, även de gick nu över till israeliterna som följde Saul och Jonatan.
Israels män var hårt ansatta den dagen, för Saul hade bundit folket med denna ed: ”Förbannad är den som äter något före kvällen innan jag fått hämnd på mina fiender.” Så ingen bland manskapet smakade någon mat.
Jonatan däremot hade inte hört att hans far band folket med eden. Så han räckte ut staven som han hade i handen och doppade dess ände i honungskakan. Han tog av det och åt, och då sken hans ögon upp.
Men en man ur folket sa till honom: ”Din far har bundit folket med en ed och sagt: ’Förbannad är den som äter något i dag’. Och därför är folk så utmattade.”
Några berättade för Saul: ”Se, folket syndar mot Herren genom att äta med blodet i.” Då sa han: ”Ni har handlat trolöst. Vältra nu fram en stor sten till mig!”
Sedan sa Saul: ”Gå ut bland folket och säg till dem: Varje man ska föra hit sin oxe och sitt får till mig. Slakta dem här och ät, men synda inte mot Herren genom att äta köttet med blodet i!” Under natten förde varje man bland folket fram sina oxar och slaktade dem där.
Saul sa: ”Låt oss dra ner i natt och förfölja filisteerna och plundra dem tills dagen ljusnar. Vi ska inte låta någon överleva.” De svarade: ”Gör vad du tycker är bäst.” Men prästen sa: ”Låt oss här närma oss Gud.”
Saul sa till Jonatan: ”Säg mig vad du gjort.” Jonatan berättade för honom: ”Jag tog och smakade på lite honung med änden av staven jag höll i. Här står jag. Måste jag dö nu?”
Men folket sa till Saul: ”Måste Jonatan dö, han som vunnit denna stora seger åt Israel? Aldrig! Så sant Herren lever, inte ett hår från hans huvud ska falla till marken, för han utförde detta i dag med Guds hjälp.” Så friade folket Jonatan, han avrättades inte.
Efter att Saul säkrat kungamakten i Israel krigade han mot alla sina fiender runt omkring, mot Moab, ammoniterna, Edom, kungarna i Soba och filisteerna. Ödeläggelse följde i hans spår.