Dra ut och angrip amalekiterna och förinta fullständigt allt de har. Skona dem inte utan döda män och kvinnor, barn och spädbarn, kor och får, kameler och åsnor.”
Han sa till keniterna: ”Gå! Ge er av från amalekiterna så att jag inte utrotar er tillsammans med dem! Ni visade ju godhet mot alla Israels söner när de drog ut från Egypten.” Då gav sig keniterna av från amalekiterna.
Men Saul och manskapet skonade Agag och det bästa av fåren, korna och lammen, och allt övrigt av värde. Det ville de inte fullständigt förinta. Men allt som var dåligt och värdelöst förintade de fullständigt.
”Jag sörjer att jag gjorde Saul till kung, för han har vänt sig ifrån mig och inte gjort som jag sagt.” Och Samuel blev upprörd och ropade till Herren hela den natten.
Samuel steg upp tidigt om morgonen och gick för att konfrontera Saul. Det berättades för Samuel att Saul hade kommit till Karmel och där rest ett monument åt sig själv. Sedan hade han vänt och fortsatt ner till Gilgal.
Saul svarade: ”Manskapet tog det från amalekiterna. De skonade det bästa av fåren och korna för att offra åt Jahve din Gud. Men vi förintade fullständigt resten.”
Saul svarade Samuel: ”Jag har ju lytt Herren! Jag drog ut på den väg dit han sände mig och har fört hit Agag, Amaleks kung, och fullständigt förintat amalekiterna.
Då sa Samuel: ”Tycker Herren om brännoffer och slaktoffer lika mycket som lydnad för honom? Lyssna, lydnad är bättre än offer, och uppmärksamhet bättre än baggars fett!
Saul svarade: ”Jag har syndat. Men visa mig ändå den äran inför mitt folks äldste och inför Israel att du återvänder med mig, så att jag kan tillbe Jahve din Gud.”
Men Samuel sa: ”Ditt svärd har gjort kvinnor barnlösa. Nu ska din mor bli barnlös bland kvinnor!” Och så högg Samuel Agag i stycken inför Herrens ansikte i Gilgal.