Goliat stod där och vrålade mot Israels led: ”Varför drar ni ut och ställer upp till strid? Är inte jag en filisté och ni Sauls tjänare? Välj ut en man och skicka ner honom till mig!
Om han klarar att strida mot mig och fäller mig, så ska vi vara era slavar. Men om jag segrar och fäller honom, så ska ni vara våra slavar och tjäna oss.”
David steg upp tidigt nästa morgon och lämnade fåren åt en som skulle valla dem. Han tog med sig det han skulle och gav sig iväg, så som Jishaj befallt. Han kom fram till lägret just när hären började ställa upp sig och stridsropen ljöd.
Medan han talade med dem steg plötsligt den väldige stridskämpen som hette Goliat, filistén från Gat, fram ur filisteernas här och sa samma ord som förut. Och David hörde det.
En israelitisk man sa: ”Ser ni mannen som kliver fram där? Han kommer för att håna Israel. Men den man som fäller honom ska kungen ge stor rikedom, och även sin dotter. Och hans fars husfolk ska vara fri från skatt i Israel.”
David frågade männen som stod intill honom: ”Vad skulle den man få som fäller den där filistén och tar bort vanäran från Israel? Vem är den där oomskurne filistén som vågar håna den levande Gudens här?”
Hans äldste bror Eliab hörde hans samtal med männen och blev rasande på David. Han sa: ”Varför har du kommit hit? Vem tar hand om din lilla fårhjord i öknen? Jag känner din arrogans och ditt onda hjärta. Du har bara kommit för att se på striden.”
så följde jag efter vilddjuret och fällde det och ryckte fåret ur dess gap. När det reste sig mot mig grep jag det i manen och fällde det och dödade det.
David spände Sauls svärd utanpå utrustningen och försökte gå, för det hade han aldrig prövat. Men han sa till Saul: ”Jag kan inte gå med det här, för det har jag aldrig gjort förr.” Så han tog av sig det.
David svarade filistén: ”Du kommer emot mig med svärd, spjut och kastspjut. Men jag kommer emot dig i Jahves namn, härskarornas Gud för Israels här, honom som du hånat.
I dag ska Herren utlämna dig i min hand. Jag ska fälla dig och hugga av dig huvudet. Jag ska i dag ge de filisteiska krigarnas lik åt himlens fåglar och åt jordens vilddjur. Så ska hela världen förstå att Israel har en Gud.
David stack handen i väskan, tog fram en sten och slungade den. Han träffade filistén med stenen som trängde in i pannan, och han föll med ansiktet mot marken.
David sprang fram och ställde sig vid filistén. Han grep hans svärd och drog det ur skidan, gav honom dödsstöten och högg av honom huvudet. Och filisteerna flydde när de såg att deras stridskämpe var död.
Israels och Judas män bröt upp med ett stridsrop och förföljde filisteerna till dalens ingång och fram till Ekrons portar. Det låg fallna och slagna filisteer längs Shaarajimvägen ända till Gat och Ekron.
När Saul såg David gå ut mot filistén, sa han till befälhavaren Abner: ”Vems son är den där pojken, Abner?” Abner svarade: ”Så sant du lever, o konung, jag vet inte.”