När David marscherade ut hade han framgång överallt dit Saul sände honom. Saul gjorde därför David till befälhavare över soldaterna, vilket uppskattades av allt folket och även av Sauls tjänare.
Det hände när hären återvände efter att David hade fällt filistén, att kvinnorna kom sjungande och dansande ut från Israels alla städer för att möta kung Saul med jubel, tamburiner och lyror.
Från Gud kom nästa dag en ond ande mäktigt över Saul. Han profeterade inne i sitt hus medan David spelade, något som David gjorde dagligen. Saul hade ett spjut i handen,
Saul sa till David: ”Här är min äldsta dotter Merab. Jag vill ge dig henne till hustru. Visa mig bara att du modigt utkämpar Herrens krig.” Saul tänkte nämligen: ”Jag behöver inte ha ihjäl honom, det får filisteerna ta hand om.”
för Saul tänkte: ”Jag ger Mikal till honom. Hon ska bli en snara för honom, så att filisteerna kan ha ihjäl honom.” Han sa för andra gången till David: ”Du ska bli min svärson.”
Saul svarade: ”Säg till David: Kungen begär ingen annan brudgåva än förhudarna från etthundra filisteer som hämnd på sina fiender.” Saul räknade med att filisteerna skulle ha ihjäl David.
bröt David upp och drog iväg med sina män och fällde tvåhundra filisteer. Han tog med sig deras förhudar och överlämnade det fulla antalet åt kungen för att få bli kungens svärson. Då gav Saul honom sin dotter Mikal till hustru.
Filisteernas befälhavare drog ut i strid. Men så ofta det hände hade David större framgång än någon annan av Sauls tjänare. Så hans namn blev vida berömt.