Så drog David med sina män till Keila och stred mot filisteerna. Han förde bort deras boskap och tillfogade dem stora förluster och räddade invånarna i Keila.
När det berättades för Saul att David hade kommit till Keila, sa Saul: ”Gud har förkastat honom i min hand, för han har fängslat sig själv genom att gå in i en stad med portar och bommar.”
Kommer Keilas invånare att överlämna mig i hans hand? Kommer Saul ner hit, som din tjänare har hört? Jahve, Israels Gud, låt din tjänare få veta!” Herren svarade: ”Han kommer.”
Då bröt David upp med sitt manskap, omkring sexhundra man. De drog ut från Keila och vandrade planlöst. När det berättades för Saul att David hade flytt från Keila avslutade han sitt fälttåg.
Han sa till David: ”Var inte rädd, för min far Saul kommer inte att få tag i dig. Du ska bli kung över Israel och jag ska bli närmast dig i rang. Det vet också min far Saul.”
Undersök och inhämta kunskap om alla ställen där han gömt sig. Återkom sedan till mig när ni är säkra, så ska jag gå med er. Finns han i landet ska jag spåra upp honom bland alla ätter i Juda.”
Saul och hans män gick för att söka efter David. Men David fick reda på det och drog ner till klippan och stannade i Maons öken. Saul fick höra det och förföljde David in i Maons öken.
Saul gick på ena sidan av berget och David och hans män på den andra. David försökte skyndsamt undkomma Saul, men Saul och hans manskap kom allt närmare ett gripande av David och hans män.