I Maon fanns en man som hade sin verksamhet i Karmel. Han var en mycket rik man som ägde tretusen får och ettusen getter. Nu höll han på med fårklippning i Karmel.
Jag fick höra att du klipper fåren. Nu har dina herdar varit hos oss. Och vi har inte förolämpat dem, och inget togs ifrån dem under hela deras tid i Karmel.
Fråga dina tjänare så kan de själva bekräfta det för dig. Så låt mina unga män få din välvilja, för vi kommer hit på en glädjens dag. Var god och ge vad du har till hands åt dina tjänare och din son David.”
Varför skulle jag ta mitt bröd, mitt vatten och mitt kött som jag slaktat för mina fårklippare, och ge till män som jag inte har en aning om var de kommer ifrån?”
som sa till sina män: ”Spänn på er svärden!” Alla spände på sig sitt svärd, även David. Omkring fyrahundra man följde med David upp medan tvåhundra stannade vid trossen.
En av tjänstepojkarna berättade för Nabals hustru Abigail: ”Lyssna, David sände hit budbärare från öknen och lät hälsa vår herre, men han skällde ut dem.
Då tog Abigail skyndsamt tvåhundra bröd, två läglar vin, fem tillredda får, trettio kilo rostad säd, hundra russinkakor och tvåhundra fikonkakor och lastade det på åsnor.
Herre, bry dig inte om den där hemska Nabal, för han lever upp till sitt namn. Hans namn betyder ’dåre’, och dårskap är han full av. Men jag, din tjänarinna, såg inte männen som du, min herre, sände.
Och nu, min herre, så sant Herren lever och så sant du lever: Herren har hindrat dig från att anställa blodbad och ta rätten i egna händer. Må nu dina fiender som vill min herres ofärd bli som Nabal.
Förlåt din tjänarinnas förbrytelse. För Herren ska sannerligen bygga åt min herre ett bestående kungahus, eftersom min herre utkämpar Herrens krig. Må inget ont finnas hos dig under hela ditt liv!
Och skulle någon stå upp för att förfölja och ta ditt liv, ska min herres liv vara insvept i livets knyte hos Jahve din Gud. Men dina fienders liv ska han slunga bort som stenar från slungan.
då ska det varken leda till fall eller samvetskval för min herre, att du spillt oskyldigt blod och tagit rätten i egna händer. Och när Herren gör väl mot min herre, tänk då på din tjänarinna.”
Men så sant Jahve, Israels Gud, lever, han som avhållit mig från att göra dig illa: om du inte skyndat mig till mötes hade i gryningen inte en enda väggpissare av Nabals hus varit vid liv.”
Sedan mottog David vad hon hade med sig till honom. Och han sa till henne: ”Du kan tryggt gå hem! Jag har lyssnat till dina ord, du kan titta upp igen.”
När Abigail kom hem till Nabal höll han fest i huset, en fest som anstod en kung. Nabal var upprymd och kraftigt berusad. Därför sa hon inte ett jota till honom förrän det dagades.
När David fick höra att Nabal var död, sa han: ”Lovprisad är Herren, som hämnat Nabal för att han skymfat mig och som bevarat sin tjänare från att göra ont. Herren har vänt tillbaka Nabals ondska över hans eget huvud!” Och David sände bud till Abigail att han ville ta henne till hustru.
Sedan reste hon sig genast och satte sig upp på åsnan, och hennes fem tjänsteflickor åtföljde henne. Hon följde med Davids sändebud och blev hans hustru.