David var hårt ansatt eftersom folket talade om att stena honom. För de var alla bittra för sina söners och döttrars skull. Men David hämtade kraft hos Jahve sin Gud.
som frågade Herren: ”Ska jag förfölja rövarbandet? Hinner jag ifatt dem?” Herren svarade: ”Förfölj! Du ska sannerligen hinna ifatt dem och rädda de fångna.”
David frågade honom: ”Vem tillhör du och var är du ifrån?” Pojken svarade: ”Jag är en egyptier och slav hos en amalekit. Min herre lämnade mig för tre dagar sedan eftersom jag blev sjuk.
David frågade honom: ”Kan du föra mig till det där rövarbandet?” Han svarade: ”Om du svär vid Gud att inte döda mig eller utlämna mig åt min herre, då ska jag föra dig till rövarbandet.”
Så förde han honom dit. Och de var utspridda överallt på marken. De åt, drack och dansade på grund av det stora byte de tagit från filisteernas land och från Judas land.
David kom tillbaka till de tvåhundra man som hade varit för trötta att följa honom och som stannat kvar vid bäckravinen Besor. Då gick dessa för att möta David och krigsfolket han hade med sig. Och David gick fram till männen och hälsade dem.
Men några onda och usla män som hade följt med David tog till orda: ”Eftersom de inte följde med oss tänker vi inte ge dem något av bytet som vi räddat. Varje man kan ta sin hustru och sina barn, och sedan gå.”
När David kom till Siklag sände han en del av bytet till sina vänner, de äldste i Juda, och lät säga: ”Det här är en gåva till er av bytet från Herrens fiender.”